Opererades för 2 veckor sen
EFTER/FÖRE(23grader/57grader)Har inte skrivit här på 1 månad och det beror på att tiden innan operationen var jobbig och jag tvekade på om jag skulle opereras in i det sista. Min mentala hälsa var inte den bästa, mycket var rörigt runt omkring mig samtidigt som jag var så rädd för att allt det värsta skulle hända mig på operationsbordet. Kunde inte se något ljust med denna operation. Men den blev gjord!
Här ska jag berätta lite om min tid runt operationen.....
Tis.17/3 Vaknade upp vid 8 av ett samtal från min läkare. Hade så mycket frågor att ställa honom innan jag skulle gå med på att låtas bli opererad. Tankar på att bli förlamad,fult ärr,stel m.m surrade runt i mitt huvud samtidigt som jag var helt nyvaken och kände att jag skulle missa att ställa en massa av mina frågor. Han märket direkt min oro och ordnade en träff efter han var klar med sin operation.
Kl. 16.00 träffade jag mamma och pappa läkaren på KS och hade ett litet möte. Där han mer eller mindre försäkrade mig om att fölamning inte kommer att inträffa och att resultatet ska bli så bra som möjligt. Vi kom överens om att ta bort delar av mina revben för att få bort min rotationspuckuel ifall han inte skulle lyckas rotera det under steloperationen. På mig skulle man låta sy inifrån sitället för att anväda agraffer(häftstifft) för att få ett snyggare ärr.
HAN FICK MIG ATT KÄNNA MIG TRYGG OCH VI VALDE ATT LÅTA OPERERA MIG DAGEN EFTER!
Slog till Dr.Gerdheim på benet o bad honom att gå och lägga sig i tid.Kl 06.00 dagen efter skulle jag infinna mig på sjukhuset. Jose hade redan åkt iväg till cypern på träningsläger så jag spenderade sista kvällen o-opererad med mina vänner o hade en liten mysig middag hemma hos Ivana på kvällen... o tog ett glas vin.. hihi
Sen hem och packa och duscha med det bakteriedödandemedlet.
Kände mig lite hängig;) 30 min innan OP.
Ons18/3 Kl.06.00 var jag mamma och pappa på plats på huddingesjukhus. avd k83.
Fick mitt egna rum att boa in mig i. In i rummet med dessa fula sjukhuskläder kommer den äckligaste sjuksyster jag någonsin träffat. Hon hade nog inte duschat på en vecka. Fettigt hår och stinkande av svett blandat med brunatänder. Var det hon som skulle ta hand om mig??? Jag ville spy!!! Fan får man se ut så när man jobbar på sjukhus? Shit tänk på infektionsrisken!
Hon gav mig värktabletter och tog ett blodprov på mig som träffade en nerv att varjefinger i högrahanden vibrerade.. BRA BÖRJAN! Jag började gråta och blev nervös inför vad som komma skall..... :(
Efter kanske en halvtimma av massa lugnande prat med mina föräldrar skulle jag rullas ned till operationsrummet.
Jag grät hela vägen ner.. men denna gulliga narkosläkare sa att allt skulle bli bra...O gjorde mig lite tryggare.
Mamma, Jag och pappa innan jag blev sövd.
Jag var så ledsen och orolig när jag skulle rullas in på Op.bordet. Pappa såg till att jag fick lugnande sen gick vi 3 tillsammans in i operationsrummet. Där inne gick allt så snabbt att jag inte var beredd på att bli nedsövd och fick panik när dom satte på mig en syrgasmask och sa godnatt... ville inte sluta prata. Men jag somnade för att vakna igen efter 6 timmar.
Här ska jag berätta lite om min tid runt operationen.....
Tis.17/3 Vaknade upp vid 8 av ett samtal från min läkare. Hade så mycket frågor att ställa honom innan jag skulle gå med på att låtas bli opererad. Tankar på att bli förlamad,fult ärr,stel m.m surrade runt i mitt huvud samtidigt som jag var helt nyvaken och kände att jag skulle missa att ställa en massa av mina frågor. Han märket direkt min oro och ordnade en träff efter han var klar med sin operation.
Kl. 16.00 träffade jag mamma och pappa läkaren på KS och hade ett litet möte. Där han mer eller mindre försäkrade mig om att fölamning inte kommer att inträffa och att resultatet ska bli så bra som möjligt. Vi kom överens om att ta bort delar av mina revben för att få bort min rotationspuckuel ifall han inte skulle lyckas rotera det under steloperationen. På mig skulle man låta sy inifrån sitället för att anväda agraffer(häftstifft) för att få ett snyggare ärr.
HAN FICK MIG ATT KÄNNA MIG TRYGG OCH VI VALDE ATT LÅTA OPERERA MIG DAGEN EFTER!
Slog till Dr.Gerdheim på benet o bad honom att gå och lägga sig i tid.Kl 06.00 dagen efter skulle jag infinna mig på sjukhuset. Jose hade redan åkt iväg till cypern på träningsläger så jag spenderade sista kvällen o-opererad med mina vänner o hade en liten mysig middag hemma hos Ivana på kvällen... o tog ett glas vin.. hihi
Sen hem och packa och duscha med det bakteriedödandemedlet.
Kände mig lite hängig;) 30 min innan OP.Ons18/3 Kl.06.00 var jag mamma och pappa på plats på huddingesjukhus. avd k83.
Fick mitt egna rum att boa in mig i. In i rummet med dessa fula sjukhuskläder kommer den äckligaste sjuksyster jag någonsin träffat. Hon hade nog inte duschat på en vecka. Fettigt hår och stinkande av svett blandat med brunatänder. Var det hon som skulle ta hand om mig??? Jag ville spy!!! Fan får man se ut så när man jobbar på sjukhus? Shit tänk på infektionsrisken!
Hon gav mig värktabletter och tog ett blodprov på mig som träffade en nerv att varjefinger i högrahanden vibrerade.. BRA BÖRJAN! Jag började gråta och blev nervös inför vad som komma skall..... :(
Efter kanske en halvtimma av massa lugnande prat med mina föräldrar skulle jag rullas ned till operationsrummet.
Jag grät hela vägen ner.. men denna gulliga narkosläkare sa att allt skulle bli bra...O gjorde mig lite tryggare.
Mamma, Jag och pappa innan jag blev sövd.Jag var så ledsen och orolig när jag skulle rullas in på Op.bordet. Pappa såg till att jag fick lugnande sen gick vi 3 tillsammans in i operationsrummet. Där inne gick allt så snabbt att jag inte var beredd på att bli nedsövd och fick panik när dom satte på mig en syrgasmask och sa godnatt... ville inte sluta prata. Men jag somnade för att vakna igen efter 6 timmar.
