Dag 5 HEMMA

5 DAGAR EFTER OPERATIONEN

Solen sken och jag var glad! :) Hade ju fått mycket medecin med mig hem så jag skulle klara av dagarna. Vilket funkade bra.

6 timmar senare

Ser pigg ut Intensiven!
Denna bild är efter jag vaknat upp efter operationen när jag ligger på intensiven.

6-7 timmar efter operationen vaknade jag upp på intensiven. Läkaren hade lovat att ringa mina föräldrar så att dom skulle vara på plats när jag vaknade men han räknade med att jag skulle sova längre än vad jag gjorde.
Så när jag vaknade upp så möttes jag av en fruktansvärd smärta, behövde smärtlindring men det var så svårt att skrika på sjuksystrarna.. Kände mig så liten och instängd i min egna kropp.Det var som att man skrek utan att ha någon röst. Men vips var systrarna där och gav mig rejält med smärtstillande. Bad dom ringa mina föräldrar vilket dom gick och gjorde direkt men det skulle ta en timma för dom att komma.. Så där låg jag ledsen, hade ont och ja ALLT VAR HOPPLÖST! Var oxå otroligt rädd för alla maskiner jag var inkopplad i och skrek på läkaren att komma när jag trodde mitt hjärta höll på att stanna efter som hjärtmaskinen började pipa, men det var tydligen min grannes! haha Men jag försökte ha fullkontroll på situationen hela tiden fats jag var TOTALT ned drogad! Som sagt gillade jag inte att vara inkopplad till en massa maskiner, däremot älskade jag mina slangar som gav mig morfinet och allt vad jag nu fick!
Annars gick mitt dygn på intensiven åt att röra på benen och armarna och vrida på mig. Häftigt att jag kunde röra mig. Att jag inte blev förlamad!! VILKEN LYCKA!
Jag och pappa lyckades övertala sjuksystrarna om att hans skulle få sova hos mig på intensiven. Vilket han fick MEN sovandes på en stol.
På morgonen vaknade jag av att en kärring bredvid mitt "rum" (det är ju bara skynken i mellan) satt på en potta o bajsa.. fyfan vad äckligt.. haha o jag som redan avr illamående av alla droger jag fick i mig.
Uppe på mitt rum när jag tar mina första steg!

Jag fick på morgonen dagen efter operationen komma upp till min avdelning och hade fått ett eget rum.
Det var så skönt att slippa sitta fast i alla läskiga maskiner nere på intensiven och att få bli av med en del av slangarna.
Nu hade jag bara kistkarteter, morfinslang,dropp och 2 dräneringslangar i ryggen kvar. :)
Så fort som möjligt ville jag upp och ta några steg. Det var tungt, man kände sig lite illamående men det var oxå skönt att komma upp på benen så snabbt efter Op.. även om det bara blev några steg i taget första dagen!
Jag hade ont och var mycket drogad men allt var precis som det skulle kännas efter ett så stort ingrepp!Andra dagen efter op! Men en spypåse på huvudet! Kul att folk kan skratta åt en som redan ligger ner!! ;)

Invigning av rullstolen! Förövrigt en av mina favoriter på sjukhuset, förutom morfin och min pipmugg!
Ja andra dagen började jag vakna till liv och ville upp och gå så mycket att dom tog bort mitt dropp,kisskarteter och dräneringsslangar för att jag lättare skulle kunna röra mig fritt!
Ja fika med vänner och familjen nere på stora cafet på sjukhuset var mitt intresse och att få bli rullad i rullstol.
När mitt fika sug kom så väcktes även mitt röksug......En rökfri miljö... :)Placerad under "rökning förbjunden skylten"

Var denna dag även på röntgen.. stressade som tusan med det. Ville veta hur stor krök jag hade nu när jag blivit opererad! När jag skulle ställa mig på röntgen spydde jag, blev så illamående av morfinet. Men lyckades iallafall bli röntgad trots mina spypauser! :) haha
Detta blev resultatet. Från 57 grader till 23!

Gick även och kollade min längd. 2,5 cm längre så har nu en längd på 1,68! Wow att växa så mycket när man fyllt 22 år! ;)


Dag 3:Jag med min pipmugg!

Älskade pipmuggen.. var det jag ville dricka ur hela tiden.... lite som en nappflaska! mys!!!!!!!!
Hade besök, minns inte så mycket av tiden. Var så drogad hela tiden... så jag har väldigt dåligt minne av hela sjukhustiden.
Kattis skulle iallafall sova över hos mig.. sitta barnvakt. Stackarn fick klara av mitt jobbiga envisa jag.. När jag på nätterna tjaffasde med sjuksystrarna.. ville ha så mycket mer morfin på kvällarna, vaknade alltid upp i riktiga smärtor MEN dom tyckte jag var tillräckligt drogad.
Iallafall vaknade jag upp denna natt av kraftiga magsmärtor och försökte gå på toa.. men det gick inte.. var riktigt för stoppad så hela kalaset slutade med laxeringsmedel! VIDRIGT! O stackars min lilla Kattis som fick va med om det..
Det är jätte vanligt att man får problem med magen efter denna operation då man äter så mycket medeciner.INTE KUL!

Kände mig lite hängig ;)DAG 4:

Värsta dagen. Min syster hade kalas och ingen i min familj hade tid att sova över med mig på sjukhuset.. var så deppig!
På kvällen rymde jag ut och rökte själv. Jag gick från avdelningen ganska långt till huvudentren för att ta en cigg och deppa.. ringde mina föräldarar och sa att jag lyckats ta mig ut själv! Dom vart väldigt oroliga eftersom det bara var 4 dagar efter operationen och jag var väldigt drogad. Dom ville att jag skulle be någon om att leda mig upp till mitt rum men JAG KLARADE MIG SJÄLV!
När jag kom upp så skulle jag byta rum och få dela med en dam. Jag packade ihop alla mina saker själv och flyttade in i andra rummet.
Somnade ensam den natten. Och vaknade upp i smärtor och var så ledsen att jag tänkte be min sjukskötare om att krama mig! :( Fick mer drogor och somnade om!

Dag 5:
Pappa hämtade mig vid 10 på morgonen och jag fick åka hem.. låga bara 4 dagar på sjukhus. Ville verkligen bara hem, hatade att ligga på sjukhus.Pappa och jag trodde att jag skulle vara så handikappad första tiden att vi tog ut en rullator och rullstol. SOM ALDRIG ANVÄNDES! Eller jo rullstolen 1 gång!


Opererades för 2 veckor sen

 EFTER/FÖRE(23grader/57grader)

Har inte skrivit här på 1 månad och det beror på att tiden innan operationen var jobbig och jag tvekade på om jag skulle opereras in i det sista. Min mentala hälsa var inte den bästa, mycket var rörigt runt omkring mig samtidigt som jag var så rädd för att allt det värsta skulle hända mig på operationsbordet. Kunde inte se något ljust med denna operation. Men den blev gjord!

Här ska jag berätta lite om min tid runt operationen.....

Tis.17/3 Vaknade upp vid 8 av ett samtal från min läkare. Hade så mycket frågor att ställa honom innan jag skulle gå med på att låtas bli opererad. Tankar på att bli förlamad,fult ärr,stel m.m surrade runt i mitt huvud samtidigt som jag var helt nyvaken och kände att jag skulle missa att ställa en massa av mina frågor. Han märket direkt min oro och ordnade en träff efter han var klar med sin operation.
Kl. 16.00 träffade jag mamma och pappa läkaren på KS och hade ett litet möte. Där han mer eller mindre försäkrade mig om att fölamning inte kommer att inträffa och att resultatet ska bli så bra som möjligt. Vi kom överens om att ta bort delar av mina revben för att få bort min rotationspuckuel ifall han inte skulle lyckas rotera det under steloperationen. På mig skulle man låta sy inifrån sitället för att anväda agraffer(häftstifft) för att få ett snyggare ärr.
HAN FICK MIG ATT KÄNNA MIG TRYGG OCH VI VALDE ATT LÅTA OPERERA MIG DAGEN EFTER!
Slog till Dr.Gerdheim på benet o bad honom att gå och lägga sig i tid.Kl 06.00 dagen efter skulle jag infinna mig på sjukhuset. Jose hade redan åkt iväg till cypern på träningsläger så jag spenderade sista kvällen o-opererad med mina vänner o hade en liten mysig middag  hemma hos Ivana på kvällen... o tog ett glas vin.. hihi
Sen hem och packa och duscha med det bakteriedödandemedlet.

Kände mig lite hängig ;)Kände mig lite hängig;) 30 min innan OP.

Ons18/3 Kl.06.00 var jag mamma och pappa på plats på huddingesjukhus. avd k83.
Fick mitt egna rum att boa in mig i. In i rummet med dessa fula sjukhuskläder kommer den äckligaste sjuksyster jag någonsin träffat. Hon hade nog inte duschat på en vecka. Fettigt hår och stinkande av svett blandat med brunatänder. Var det hon som skulle ta hand om mig??? Jag ville spy!!! Fan får man se ut så när man jobbar på sjukhus? Shit tänk på infektionsrisken!
Hon gav mig värktabletter och tog ett blodprov på mig som träffade en nerv att varjefinger i högrahanden vibrerade.. BRA BÖRJAN! Jag började gråta och blev nervös inför vad som komma skall..... :(
Efter kanske en halvtimma av massa lugnande prat med mina föräldrar skulle jag rullas ned till operationsrummet.
Jag grät hela vägen ner.. men denna gulliga narkosläkare sa att allt skulle bli bra...O gjorde mig lite tryggare.
Mamma, Jag och pappa innan jag blev sövd.

Jag var så ledsen och orolig när jag skulle rullas in på Op.bordet. Pappa såg till att jag fick lugnande sen gick vi 3 tillsammans in i operationsrummet. Där inne gick allt så snabbt att jag inte var beredd på att bli nedsövd och fick panik när dom satte på mig en syrgasmask och sa godnatt... ville inte sluta prata. Men jag somnade för att vakna igen efter 6 timmar.

Mitt första inlägg

Hejsan svejsan. Har idag varit på huddinge sjukhus för förberedelser inför operation tillsammans med mamma och pappa. Det är idag exakt 2 veckor tills jag kommer att ligga på operationsbordet. Ons 18/3. Det hela började med att jag skulle till provtagningscenter och ta blodprov. Fyllde 5 olika provrör. Jag som är sjukt nålrädd klarade detta mycket bra iaf och det gick väldigt snabbt.Gjorde faktist ondare att dra ut nålen än att sätta in den. Sen vandrade vi vidare till ortopedmottagningen för att skrivas in för operationen. Det var en gulligsköterska som tog emot oss och berättade lite om tiden på sjukhuset, hur man ska tvätta sig med bakteridödandmedel innan och när man måste börja att fasta. Runt omkring denna op. så har man mycket oro och ångest. Ser mig själv ligga liten och hjälplös på bädden efter operationen.Känner en stark oro för att vara ensam. Även fast fallet inte lär va så. Mamma, pappa och kompisar kommer att besöka mig + att jag kommer se till att sjuksköterskorna ska vara runt mig hela tiden :) Det som känns riktigt jobbigt är att Jose är på träningsläger på cypern under hela min sjukhustid. Den man vekligen vill ha nära finns inte vid ens sida kanske den jobbigaste perioden i mitt liv. DET SVIDER! men men.. Efter inskrivningen fick vi träffa läkaren för att att prata om operationen. Till min stora besvikelse så var det inte min läkare som var där för han var borta på forskning så det fick bli en annan skoliosläkare som fick prata om OP. med mig. Efter som jag är otroligt orolig över riskerna med operationen hade jag gärna fått träffa min läkare och kollat honom i ögonen medans vi pratat om riskerna. ÄR SÅ RÄDD FÖR ATT VAKNA UPP OCH VARA DEN SOM INTE KAN RÖRA BENEN, ALDRIG MER GÅ! :( Men denna läkare var oxå bra på att förklara, och han sa det att visst finns det risker med en sån här stor operation MEN det brukar inte gå fel. Utan dom flesta patienterna känner att dom fått en högre livskvalite efter. LÅT MIG BLI EN AV DOM! Som vanligt så va koll av mina reflexer och kännsel med i bilden, och allt var bra precis som det brukar va. PLUSET IGÅR VA ATT VID TIDIGARE RÖNTGEN (ETT ÅR TILLBAKA)HADE JAG 57 GRADERS KRÖKNING OCH DEN SENASTE FRÅN 2 VECKOR TILLBAKA VISADE PÅ 55 GRADER!:) Sen kan det tydligen skilja +/- 2 på mätningen av kröken men det visar iaf på att kröken inte har ökat vilket känns väldigt bra. Den har nämligen ökat ca 5 garder per år fast jag slutat växa för många år sen. Sista för dagen var att träffa narkosläkaren. Denna kvinna måste vara en ängel. Hon är den sista jag vill se innan jag blir sövd och den första jag ser när jag vaknar upp. Hon var en ödmjuk, glad, härligkvinna..LÅT mig kalla henne en ÄNGEL! :) ALLT TIPP TOPP, NU 2 VECKOR KVAR TILLS JAG ÄR TILLBAKA PÅ HUDDINGESJUKHUS! OCH BE TILL GUDARNA ATT ALLT GÅR BRA OCH ATT JAG FÅR EN SUPERRYGG! BYE, SEE YOU!

Välkommen till min nya blogg!

Hej och välkommen in i min sneavärld!;) (Alltså jag är inte sne!Bara inte rak!) Jag, Alina är en tjej på 22år som ska genomgå en skoliosoperation. Här på bloggen ska jag skriva allt om min skolios och runt omkring min operation.     Bloggen är dels till för MIG, att skriva av mig om alla tankar och kännslor som snurrar runt i huvudet kring min operation OCH dels för DIG för dig som kanske själv lider av skolios eller bara vill ha något att läsa. Osv. ALLA är välkommna! Se rakt in i framtiden!                                      puss och kram/ Alina

RSS 2.0